Är du rädd för mörkret inuti mej,
men trotsar det ändå?
Har du insett att jag skrattar för att du är bredvid mej och kanske gråter när du går?
Har du lärt dej att lämna mej trots allt, för att jag sagt till dej:
Alla måste lära sej att falla,
det är bara att blåsa och sätta plåster på.
I synnerhet när det inte finns några sår.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar