För att jag älskar dig..

Happy friday!

Sovit hur gott som helst i natt och gissar att jag somnade i samma stund som jag la huvet på kudden.

Trycket över bröstet är fortfarande kvar och det är tungt att andas men att vara hemma och vila finns inte på kartan med två som är sjukskrivna så det blir att kämpa på!

Ikväll möter mamma och Melvin upp på stationen så vi får hela dagen tillsammans i morgon och även söndag morgon innan jag jobbar igen.

Nu möte!

/ J

Kämpigt dag men en erfarenhet rikare!

Dagen började dåligt och well, det blev ju knappast bättre!
Kände mej lite skakis och att hjärtat slog snabbt och framförallt väldigt hårt men ignorerade det och tog mej upp till sjukhuset för genomgång med min sjukgymnast.
Efter ca 10 minuter frågar hon hur jag mår och talar om att jag är helt kritvit i ansiktet.
Svarar att jag känner mej lite yr bara men försöker skratta bort det, vilket inte funkar då Malin är världens bästa läkare.
Får lägga mej ner och vila i 20 minuter och sedan tas ett blodtryck som visar 160/90 vilket är för högt. Läkaren konstaterar även precis som jag att hjärtat slår väldigt hårt.
Får lämna prover och blir sedan kopplad till ett EKG som jag ligger med i nästan 3 timmar.
Nu väntar flera kontroller och mätningar men på det stora hela mår jag okej.

Hade kunnat ge nästan vad som helst för att få krypa upp i Es trygga famn just nu.
E, jag saknar och älskar dej!

/ J

Tårar

Vaknade upp av ett jävla sms i morse och tårar är bara förnamnet idag. Ångest och ett sånt sjukt tryck i kroppen att det känns som jag går sönder inifrån.

"Jag har redan sagt detta till dej och jag kommer inte ändra mej. Jobba på insidan så kommer allt annat falla på plats ska du se"

Jag kämpar VARJE dag men det är inte så himla enkelt.

Nu kommer världens bästa mamma snart så jag kan få gå till läkaren och sen ta ett pass på gymmet.
-2.6 kg på 4 dagar och jag är stolt över mej själv.

/ J

När man bara stänger av

Efter 2 otroligt jobbiga förhållanden har min kropp byggt upp någon form av skyddsmekanism, när någonting blir jobbigt, svårt eller jag känner mej otrygg stänger jag helt enkelt av och blir iskall och totalt likgiltig. Det är ingenting jag själv väljer att göra utan det bara händer.

Senaste dagarna har varit jobbiga, inte bara för att E är bortrest utan från ingenstans dyker människor jag kände förr upp. En var "lätt" att handskas med, det räckte med att sätta ner foten och säga "nej!. Du gjorde bort dej" han är förbannad men jag kan inte bry mej mindre. Han är ingen.
Sen har vi D. Jag såg inte ens när han kom in på jobbet utan helt plötsligt viskar någon "du är vackrare än någonsin" i mitt öra. En snabb kram och sen var mitt pass över och jag åkte hemåt. Han lagom sätta mej på tåget innan första meddelandet kom "Kul att se dig, hoppas du o Lill killen mår bra".
Varför nu? Varför kan jag inte få lugn och ro? Varför är det alltid någonting?
Jag har hittat min stora kärlek i Emanuel och har människor svårt att acceptera eller respektera det så får dom gärna hålla det för sej själva

/ J

Godmorgon onsdag och ledig dag!

Idag kör vi mysdag här hemma. Frukost i soffan fortfarande iklädda pyjamas och inte ett enda måste finns för dagen!

Idag kör jag 3e dagen på dieten och 2 ägg, litet glas lättyoghurt med havrekli och en stor kopp kaffe har redan hamnat i magen, gissar att jag håller mej mätt till långt efter lunchdags.

Nu ska jag se om min lillprins vill klä på sej och gå ut en stund och ikväll väntar en ordentlig cykeltur för honom medan jag får en springtur!

/ J

Dukandieten!

Dags för en omgång till med proteiner, glad att jag hittat någonting som funderar för MEJ och som JAG mår bra av! Blir bara 5 dagar men det räcker gott och väl.

/ J

Jag saknar redan!

Trots att det bara gått lite drygt 27 timmar sedan vi sa hejdå och E satte sej på ett tåg mot Stockholm och vidare bort från Sverige så saknar jag honom helt otroligt mycket!

I morgon jobbar jag för 6e dagen i rad och sen ska jag mysa med Melvin i 2 dagar innan det är dags för jobb igen.
Ibland undrar jag hur jag själv orkar, hur kroppen och huvet pallar med. Svaret är mina killar såklart och jag älskar dom båda gränslöst!

/ J

Som att gå på lina hundra meter över marken utan skyddsnät..

Just nu är det kämpigt. Jag biter mej själv i läppen och sväljer tårarna flera gånger om dagen.
Hur kan det vara så skrämmande att älska och att bli älskad? Hur kan jag inte tro på dom fina ord han säger? Varför varför varför är det så svårt att glömma och släppa det förflutna och leva här och nu?

Jag är livrädd för att förlora honom, livrädd för att bli sviken när jag äntligen vågat börja älska igen. För Jo, jag älskar honom verkligen!

/Johanna ❤