söndag 7 april 2013

Som att gå på lina hundra meter över marken utan skyddsnät..

Just nu är det kämpigt. Jag biter mej själv i läppen och sväljer tårarna flera gånger om dagen.
Hur kan det vara så skrämmande att älska och att bli älskad? Hur kan jag inte tro på dom fina ord han säger? Varför varför varför är det så svårt att glömma och släppa det förflutna och leva här och nu?

Jag är livrädd för att förlora honom, livrädd för att bli sviken när jag äntligen vågat börja älska igen. För Jo, jag älskar honom verkligen!

/Johanna ❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar